Fokusera på sig själv som förälder

I ett av mina tidigare inlägg har jag skrivit om att egentid är en nödvändighet för att kunna överleva som förälder. Jag står fortfarande fast vid det och har än så länge inte brunnit ut helt. Barnen har blivit äldre, och de jobbiga tiderna kommer och går. Men även ifall barnen blir äldre och åldrarna avlöser varandra så slutar aldrig jobbet att vara förälder. Att vara en bra förälder dessutom. Och hur ska en på riktigt kunna vara en bra förälder om man inte mår bra i sig själv också?

Efter inlägget om egentid förväntade jag mig ingen direkt respons, och om responsen kom så trodde jag snarare att den skulle vara negativ snarare än positiv. En förälder ska inte klaga, en förälder ska älska sina barn och inte må dåligt över att de existerar att ta över hela ens liv. För då är man en DÅLIG förälder. För visst känns det lite så, att när man skaffar barn så är det kutym att offra hela sig själv för sitt älskade barn? Sitt eget liv, sin personlighet, sin hälsa – det är i alla fall så jag har uppfattat det. Och helt ärligt så är det nog denna press som förälder som tär mer på mig än vad ungarna gör, faktiskt. Nu skrev jag inte öppet att det var på grund av mitt föräldraskap som jag är trött och på dåligt humör hela tiden, men det är ju definitivt en väsentlig faktor.

Men, den negativa responsen kom aldrig och även ifall jag inte rakt ut hade skrivit att mycket handlade om rollen som förälder så var det många som antog att det var givet. Istället var det flera vänner och andra bekantskaper i min närhet som öppnade upp sig och berättade att de också använder egentid som en överlevnadsstrategi. Och att de också känner av pressen av att vara en perfekt förälder. Och skäms. Bara att få bekräftelsen att jag inte är ensam och att det inte är något fel på mig var tillräckligt. Moder natur har inte skapat oss för att klara av sömnlösa nätter, press, stress, eller det samhälle vi lever i, egentligen.

Fördelen med att öppna upp sig om detta var också alla tips som jag lyckades få, och som jag även har haft tid att testa på. Varje dag avsätter jag minst 20 minuter för att ta en promenad ute i friska luften, oavsett väder. Vår moder natur är en äkta helare och att ta den här tiden för mig själv, andas, röra på mig, och bara vara har hjälpt betydligt mycket. Jag behöver inte stänga in mig, och låsa dörren, i badrummet bara för att kunna andas i 2 sekunder, längre. Jag börjar till och med tycka det är rätt ok att lämna dörren öppen så barnen kan komma in ifall de vill, och det släpper på stressen att inte höra bankandet när en sitter och gör sina behov också.

Kosten är även något mina bekanta tipsade mig om att se över. De flesta föräldrar vet om att det kan bli rätt tråkigt att bara äta klassiska barnmiddagar som korv och makaroner eller köttbullar och makaroner exakt varje dag, och det är inte alltid som man orkar laga något mer vuxet till sig själv. Men istället för att fokusera på alla målen om dagen har jag nu börjat att göra en ordentlig frukost varje dag och på det sättet få en bra start på dagen. Mitt morgonhumör har blivit mycket bättre av det och jag ser fram emot att vakna på morgonen istället för att känna den ihärdiga ångesten. Till morgonkaffet äter jag minst två portioner frukost som ofta består av en tallrik med havregrynsgröt och ett par fullkornsmackor. På mackorna brukar jag bre på en avokado eller koka ägg, och till gröten varierar jag i olika toppings nästan varje dag. Men i gröten brukar jag även blanda i lite CBD-olja för att få i mig lite extra ämnen för att kunna varva ner lite. Har gjort detta i ca ett halvår nu och denna rutin funkar för mig.

Som sagt, jobbet som förälder slutar aldrig och jag vet inte om jag någonsin kommer att bli en rofylld förälder eller nöjd människa igen. Men jag är inte ensam i alla fall, och det finns lösningar.