Vad är egentligen en tonåring

Jag har tidigare sagt att jag ofta försöker se världen från mitt tonåriga jag. Men det har även fått mig att fundera på vad en tonåring faktiskt är. Mina egna barn blir hela tiden äldre. Konstigt vore det annars. Men något som jag regerade på var att det som vi, på ett stereotypiskt sätt, beskriver som tonårsbeteende även dyker upp hos barn som är avsevärt mycket yngre. Egentligen finns det många beskrivningar för samma sorts beteende: att trotsa, att göra uppror och så vidare.

Dessa sortens beskrivningar upplever jag ofta förminskar den bakomliggande orsaken till beteendet. Att säga att ett barn trotsar, eller att en tonåring gör uppror, är egentligen en makthandling. Det signalerar att man som vuxen i förväg vet att uppförandet är irrelevant och kan bortses från. Man tar som vuxen helt enkelt rätten att avfärda barnet.

Ofta är det svårt och krävande att engagera sig i en annan persons personliga drama. Men som förälder har man inte bara tagit på sig ansvaret, utan även plikten, att faktiskt göra det. En tumregel som jag har är att aldrig tänka att jag i förväg vet vad ett barns beteende bottnar i. Genom att undvika generella förklaringar, så som trots, och istället ställa mig själv frågan vilka anledningar barnet har att faktiskt uppföra sig som det gör. Genom att komma fram till olika alternativ, och sedan prata med barnet om dem, upplever jag att jag får mycket bättre insikt i både mig själv och barnets dilemman.

Men, det är som sagt väldigt krävande. När man är stressad och har övriga åtaganden så som jobb och övriga sociala relationer är det inte alltid säkert att man hinner. Därför har jag full förståelse varför många nöjer sig med trots som förklaring till mycket av barnets beteende. Men det finns mer under ytan om man tar sig tid att undersöka.